Att komma till Giliöarna kan mycket väl ha varit ett av de klokare besluten i mitt liv.

Det är som att flyttas tillbaka i tiden. Ön är väldigt liten och det finns inga motordrivna fordon. Man tar sig runt till fots, på cykel eller med häst och vagn. Det finns en huvudgata här på Trawangan, och den är jordstampad. Sedan finns det bakgator, där homestays och hostel är utplacerade. Vi bor på ett hostel där en satans tupp väcker alla klockan sju.

Igår cyklade vi till en strand där de tänt en stor brasa och kollade på solnedgången. Vi spenderade kvällen på hostelet där vi tog några öl och hade kul, och roligast av alla hade hostelägaren Denny.

Efter ett väldigt impulsartat beslut imorse bestämde jag mig för att utöka min vistelse till imorgon och åka hem då istället.

Tur var väl det.
Jag var nere och pratade med dem tio över tio, och tänkte att om det inte går att byta datum på båtbiljetten så får jag väl åka tillbaka idag ändå. Bara det att färjan visst gick klockan tio.

Jag har stenkoll.