Här har jag ju varit ungefär lika aktiv som de där svimmande getterna det finns en väldigt roligt video om på Youtube (eller JåTåb som vi säger i mina kretsar). Det går inte an, nu får det bli ändring. Ett nytt liv. Nystart. Starting cleeeean. Och så vidare.


I detta nu sitter jag frustrerat och stampar med fötterna i väntan på att mitt antivirusprogram ska installera sig. Hade det inte varit typiskt om jag fick ett virus nu?
Som att fälla sig själva preciiiis innan mållinjen på ett maratonlopp, när motståndaren flåsar i nacken.
Ja, för er som inte förstår metaforen så är jag hon som snubblar, maratonloppet är den otroligt utdragna nedladdningsprocessen för virusprogrammet, och moståndaren är naturligtvis viruset.
En timma och sjutton minuter.

Så lång tid har det tagit för mig (nej; för Norton) att ordna ett litet skydd för mina två datorer. De måster vara vansinnigt illa ute, mina datorer. Angripna av trojanska hästar, spartanska kor och alla möjliga hemskheter.

Jag har iallafall insett några saker här under min tråkiga väntetid:

-Jag mäter inte längre tiden i minuter och sekunder, utan i hur många procent batteri jag har kvar på diverse teknisk pryl. Tiden det tog mig att få lunch idag på kontoret till exempel, var 32%, medan nedladdningen för Norton var hela 67%.
-Min laptop är inte längre mörkröd, utan dammgrå
- Jag har en toalettborste stående i en blomkruka på mitt skrivbord- efterverkningen av mitt släktkalas för en tid sen


Viktiga grejer det där.

Nu är iallafall Norton klar (oj vad det påminner mig om en Nurten-incident, det får jag berätta om en annan dag, hysterisk roligt)
Ska försöka fixa bloggappen på min Iphone, men det har visat sig vara svårt tidigare.

Skam den som ger sig

Kraaaamis