Efter att ha svurit åt den uppenbarligen blinda Statoilkille som sade att flyttbilen vi hyrt tog 70 flyttlådor när vi med nöd och näppe fick in 15 stycken och en cykel, så bar det till sist av mot Lund. Dagen har gått åt till att släpa flyttlådor och lära känna mitt nya hem.

 

Än så länge kan jag bara säga (peppar peppar): älskar't!

Efter en lång dry spell kände jag att bloggen samlat damm länge nog. Nu ska den oljas.

För att äntligen har jag något att skriva om igen!

 

Efter ett års uppläsande av betyg innehållande alldeles för  många:

- gråtsammanbrott

- koppar kaffe

- sömnlösa nätter

- drömmar om vätebindningar

- timmar i provskrivningsaulan på Burgården

- missade sociala event

- möjligheter

- timmars dagsljus

...lyckades jag äntligen ta mig in på en utbildning jag är sugen på, nämligen läkarprogrammet.

På Lunds Universitet.

Det enda universitet utöver Umeå och Stockholms som jag svor att jag aldrig ville börja på (eeeh vad hände där?).

Sen åkte jag dit en dag och blev overly attatched och ångrade mig.

 

Så imorgon blir det flyttbil till Lund och Dag Hammarskjölds Väg.

Om jag är nervös?

 

Heeheeehhheheheheehehehe.

Hehe.

He.

He.

 

Ja.