Det här med planering har alltid varit min grej, särskilt när det kommer till skolarbete.

Men när det kommer till resor, oh jeeezez, där har jag en del att lära.

 

Varken jag eller Lydia har kommit särskilt långt i våra planeringar.
Tillåt mig att rada upp helgens Must-Do's;

 

Julia:

- Skriva ut flygbiljetter (4 delresor), tågpassbiljett, hostelbokning, försäkringsnummer, australiensiskt visum

- Packa (Delmål; packa, inte få plats, packa upp, packa igen, på något sätt ha ännu mindre plats igen, packa om, ge upp, packa, pressa igen ryggsäcken, få ryggskott. I sagda ordning.)

- Köpa present till en kompis

- Träna

- Gå ut med alla kompisar

- Köpa ryggsäck

- Köpa myggnät

- Ha resfeber (Nej, inte feber. Ångest. Ren och skär ångest)

 

 

Ja men det låter ju inte så illa, tycker ju kanske ni då.

Då ska ni se Lydias lista (ledsen Lydia, men inte ser det ljust ut).
På lördag mellan 11-15 ska hon hinna med att gå på ÖIS-match, köpa cyklop och köpa mobil. Gärna packa och sånt också då hon har match på söndag och fredag.

 

Mmhm, vi kommer iväg allright.

Ni skall få se.

 

Idag var jag hos en kiropraktor för första gången i mitt liv, vilket var en spännande upplevelse.

(Spännande har förresten blivit mitt nya ord, vilket definitvt får mig att samla pensionärspoäng så det ryker ur öronen)

 

Pär hette han, och han hade getskägg. You gotta love Pär, han var helskön.

Först fick jag röra på armarna och han fick "hmm"-a litegrann, sedan började han bända och vrida mina stackars leder i alla möjliga olika vinklar. Vid ett tillfälle vred han faktiskt nacken ett helt varv. Och sedan tillbaka igen.

True Story.

 

Skönaste kommentaren var dock när jag frågade hur han lyckades leta upp de där punkterna som gjorde något så in i hela satans glödheta ont när han tryckte på, nämligen; "Jaa, det är ungefär som att...tänk dig att du knådar en bulldeg med russin i. Då känner du när du hittar russinen."

 

Tack Pär, nu känner jag mig vältränad som aldrig förr!

 

BulldegsBiggan.

Kanske kan bli någonting av det?

IDag kom jag på att jag glömt julens stora måste; Microvågsgrillade Skumtomtar!!

 

Sagt och gjort så lassade jag upp två stackars små kroppar på ett fat och körde in i micron.

Följande scenario utspelas:

 

Microns klock tickar ner:

..8..

...7...

...6...

...5...

...4...

...3...

*Ääh de ser inte klara ut...vrider upp lite till..*

...8...

...7...

...6...

...5...

...4...

*Naaeeee.....liiiiiiiiiiiiiiiiite till...*

...9...

...8...

...7...

...6...

...5...

...4...

...3...

...KRASCH...

Julia kastar sig på golvet med ansiktet skyddat.

Just like they do in the movies.

 

Reser sig på darrande ben och bevittnar nedan fotograferade massaker.

 

Dagens achievement: laddat upp bilder från Los Angeles.

 

Tagna i maj.

 

Säg aldrig igen att jag skjuter upp saker till morgondagen!

 

...den rubriken trodde ni aldrig att ni skulle få se va?!

 

Mig förvånade den iallafall- trodde ju att vi alla skulle möta vårt öde den 21 december.

Guess the mayans weren't right, huh?

 

Inte klagar jag för det!

 

 

Nedräkningen har börjat inför resan nu, så jag kände att det var dags att dra mig ur fjortisstämpelträsket med ngra drastiska förändringar här på bloggen.

Någon som kan märka vad som förändrats?

Inte?

Ingen alls?

Kan ni inte ens gissa?

 

Meh.

 

Här går man igenom tunga förändringar för en stackars nyhetsfientlig flicka som jag, och så är det inte ens någon som märker det. Maken till fräckhet får man ju leta efter! Skärpning!

 

Jag kan väl säga vad det är för skillnad dårå.

 

Jag bytte ut texten "Biggans- You only live once" mot texten "Welcome to biggans".

 

 

Man kan ju inte knalla omkring med en bloggheader där det står YOLO.

Någon måtta får det vara.