Hallå Hallå, kul att ni fortfarande driver omkring här!

(Visst lät det som om jag har hur mycket läsare som helst? *klappar mig på axeln*)

 

Dagens händelse var säsongens (för min del) första innebandyträning. Efter ett par år med högst tveksam och pendlande närvaro på grund av arbete och resor och andra tidskrävande ting, känner jag mig nu trygg i att ha en hel säsong där jag troligtvis kan närvara ofta. Förändringarna är påtagliga då vi slagits ihop med förra årets damjuniorer, men jag är väldigt positiv till det! Nya tränare känns dessutom som en fullträff, för fokusen ligger på att innebandy skall vara kul, precis som det skall vara :)

 

Första träningen är alltid något särskilt.

För det första så är det grymt svårt att hålla igång "rätt" muskler under träningar som baseras på annat än just innebandy, så klena muskler och mjölksyra gör sig spydigt påminda redan efter ett par snabba löpningar. Eller ett varv under uppvärmningen. You choose.

 

För det andra har handlederna totalt slappat ner sig och att hålla i klubban på ett stabilt och skottsäkert (fel ordval men ni förstår vad jag menar) är en konstant kamp. Tekniken är ringrostig, fysiken är ringrostig men nöjet är det banne mig inte!

 

Trots att jag mot slutet sprang omkring på Bambiben, flåsandes som en KOLsjuk i respirator efter en kall vinter med många värmande bloss, var det en mycket nöjd version av mig som puttrade hem efter träningen.

 

Mina skor har nu tvingats abdikera och befinner sig på altanen, likaså gör träningströjan. Och strumporna...och allt annat som befann sig i närheten av mig mellan halv sex och åtta...

Redan på lördag väntar Björnslaget, och glädjande nog spelar jag en match trots att jag lyst med min frånvaro på träningarna.

 

 

I övrigt tar jag mig som vanligt vatten över huvudet med åtaganden till höger och vänster. Jag läser just nu upp mina betyg för att komma in på det program jag vill, och i samband med det läser jag till HSP, har just signat upp för en 6-månaderskurs på Cambridge University och har tänkt att jobba så mycket jag hinner.

 

Tur att man mår som bäst med ett pressat schema!

Så länge folk håller tassarna borta från mina högt värderade spasöndagar skall jag säkert klara mig...mer om det en annan gång.

 

God natt!