Nu hörrni, nu har vi varit ute på äventyr!

Häromdagen när vi bokade biljetter till the Great Ocean Road, så kollade vi även upp vad det skulle kosta att göra en arrangerad utflykt ut till en ö som heter Phillip Island. Det skulle kosta ca 800kr vilket vi inte var så jättesugna på att betala, så vi beslöt att pussla ihop vår egen utflykt.

Vilket jäkla genidrag!

Klockan ringde 05;00 på morgonen, och jag undrade i all min nyvakenhet vem fan som satt igång brandlarmet mitt i natten. En god start med andra ord.
Vi kämpade oss upp på något magiskt vis, och begav oss mot äventyret, på en buss. På vår "mellanlandning" i Koo Wee Rap (man får gärna skratta åt namnet), höll resan på att ta en väldigt tråkig vändning när jag var obehagligt nära att bli ifrånkörd av bussen under ett toalettbesök. (Note to self; gå bara på toa i absoluta nödsituationer. Om ens då.)

Väl framme i den lilla staden Cowes på Phillip Island, så hyrde vi cyklar. Det är sträng lag på att ha hjälm i Australien, så iförda dessa , av en modeblind och synblind designade, vita äggskalshjälmar med skärm så gav vi oss ut i vildmarken (läs; på de asfalterade vägarna).

Phillip Island är ingen jättestor ö, bara ca tre mil från hörn till hörn, och dit vi skulle var det ca 15km. Det kanske inte låter så långt, men för er hurtiga träningsnarkomaner där hemma kan jag även upplysa er om att det var lika varmt som på solen och ungefär lika skuggigt, så det kändes som om vi skulle cykla tills vi pensionerades ungefär.

Men det var värt mödan en miljon gånger om, för vet ni vad det var vi skulle cykla till?

En chokladfabrik.
En CHOKLADFABRIK!!!

För er som känner mig vet ni att om jag fick välja ett livsmedel att leva på i resten av mitt liv, så skulle jag valt choklad. Därför koras äventyrsdagen på Phillip Island till den bästa dagen i mitt liv!

Chokladfabriken innehöll dels en utställning med chokladens historia (intressantranking: 2/5 chokladharar), dels en avdelning där de byggt upp olika skulpturer och byar i choklad (intressantranking: 3,5/5 chokladharar, och dels en avdelning där man genom olika spel och roliga uppdrag kunde spela sig till riktig, ätbar choklad! (Intressantranking: 7/5 chokladharar)

Vid ett ställe kunde man tillverka egen choklad för två dollar, och då välja ingredienser helt själv. Mitt beslut att inte göra det måste ha tagits under en tillfällig narkos, för ÅÅÅÅÅH VAD DUM JAG ÄR.

Två väldigt, väldigt, väldigt mätta och ännu mer nöjda tjejer cyklade därifrån och tog en detour till en halv-öde strand. Himla vackert. Ingenting låg mellan oss och Antarktis och jag kunde nästan höra isbjörnarna ropa mitt namn.

HA! Gick du på den lätta?! Isbjörnar bor faktiskt inte på Antarktis utan på Arktis, om du inte visste det. Dessutom kan de faktiskt inte prata.

Vägen tillbaka var lika njutbar som en obedövad blindtarmaoperation utförd av en parkinsonsjuk doktor med en trubbig glasbit, och väl framme var vi gött möra i benen.


Sammanfattningsvis får Phillip Island och Vårt Äventyr fem av fem toasters. Kanonkul!