Godmorgon!

Svenska TuristSällskapet har nu avancerat ned längs kusten, och GPS:en visar att vi nu befinner oss i Melbourne. Om vi nu hade haft en GPS.

Gårdagen bjöd på en del roliga incidenter men framförallt vackra vyer. Vi var på utflykt i The Blue Mountains, ett bergområde väster om Sydney som upptar hela 10000 kvadratkilometer. Vi kollade in utkiksplatser, tittade på vattenfall, lärde oss lite om aboriginer och såg The Three Sisters, stenformationer som verkligen är jättefina.

En liten hajk hanns även med, något vi förresten börjar bli ruskigt skillade på. Man hade två val;
1) Promenera ner för 500 livsfarligt branta trappsteg, titta på en Lookout och promenera upp igen.
2) Promenera ner för 500 livsfarligt branta trappsteg, titta på en lookout, fortsätt ner i 30 minuter genom rå regnskog, och ta en hiss upp för 11 dollar.
Alla de andra turisterna orkade inte hajka ner i trettio minuter, det var bara jag och Lydia som orkade. (OBS, läs; alla andra turister orkade gå upp för trapporna igen men det orkade inte jag och Lydia, så vi åkte hiss)

På vägen ner stannades vi av en väldigt korpulent, för att inte säga tjock, japansk pojke. Han är en riktig stereotyp, med en engelsk ordbok i ena handen och en digitalkamera i andra. När han får syn på oss så ställer han sig med ordboken som en präst håller en bibel, och predikar fram på mycket knackig engelska;
-"Can. Yo. Take. My. Pischtorr?"
Jag och Lydia tittar lite frågande på varandra, och efter att han upprepat frasen (men framförallt efter att vi gnuggat våra grå i någon minut), så inser vi att han inte vill att vi skall ta hans "Pischtorr", utan att vi skall "Take a picture", alltså ett foto.

Inte nog med det. Vi skall inte ta en bild på honom, vi skall ta en bild på oss OCH honom. När han inte hittar någon potentiell kameraman som kan föreviga detta stora ögonblick i sitt liv, så får han panik och liksom trampar på stället i en halvminut, som en fängslad häst. Vi fick lösa det hela genom att dela upp oss i två omgångar. Konfliktlösning när den är som bäst, och framförallt som mest nödvändig...

När korten är tagna skall jag och Lydia ta en kort på oss själva ut över den vackra dalen, och i tron om att pojken nu är nöjd börjar vi göra detta. När vi står där med mobilen och tar kort ser vi hur ögonvrån hur pojkvaskern smygfotar bara oss.

Som körsbäret på gräddglassen så avslutas vårt möte med att han frågar Lydia "Where You Gromm?". Lydia ser ut som ett levande frågetecken, och jag tackar gud, jungfru Maria och min lyckliga stjärna att han inte står vänd mot mig, för jag fattar nada. Vi funderar för glatta livet på vad han kan mena, och han upprepar, lite mer aggressivt "Where You gromm?!?". Inte nog med att uttalet verkligen kan diskuteras, han säger detta med en japansk dialekt utan like, så allting flyter ihop till "whereyougromm?".

Efter mycket svett förstår vi att han vill veta var vi kommer ifrån, varpå vi svarar Sweden och sedan kutar in i regnskogen så fort att han inte hinner vagga efter.

Vilken dag!