Hade fått höra hemska historier om kaoset på Denpasar flygplats från flera olika håll, och när jag kom dit stämde alla rykten.

Baggage claim var tre band utan skyltar där balineserna slängde ner väskorna på golvet och sen fick man rota fram sig väska och hoppas att den inte blivit krossad.

Folk som sprang fram och tillbaka och ville "hjälpa" en, massa formulär att fylla i och växelluckor i hundratal där de ropade sitt bästa pris för att locka en att växla till rupiah.

Sen kom transportzonen.

Herre. Min. Gud.

För det första stod det 300 människor med skyltar som skulle hämta upp folk, så allt man såg var skyltar och allt man hörde var skrik. Inblandat med dem stod 700 taxichaufförer som försökte dra med en till taxin.

Lura en försökte de också. Hade hört att en taxi till Sanur skall kosta ca 100 000 rupiah, så när första killen drar till med 350 000 fnös till och med rädda lilla jag honom rätt i trynet. Efter lite förhandlande fick jag ner det till 150 000. Överpris även det, men det rör sig om 100 kr så det kändes väldigt överkomligt.

För mig, som tycker om att pruta lika mycket som jag tycker om att rulla mig i aska, skulle jag vilja kalla det en seger.

Så satt jag där i en stekhet taxi utan AC med skinnsäten som sög åt sig halva min vattenreserv i svett.

Och trafiken skall vi inte tala om.

Eller snarare, den SKA vi tala om.
I ett annat inlägg.