När vi gick hem från dagens strapatser så visade termometern på 37 grader, vilket kanske kan ge er en vink om hur ugnsbakad man kände sig vid lunchtid.

Som de intelligensbefriade amöbor vi verka vara, så trotsade vi alla instinkter att stänga in oss i frysen, och gick istället och fixade allt jobbigt.

Allt jobbigt innebär boka utflykt, kolla upp grejer, fixa en satans vaccination som jag försökt ordna i tre veckor och släpa hem matvaror från affären. Lydia bar tolv liter vatten. Det är lite jobbigt nu för hennes armmuskler svällde så mycket att t-shirtarna är för små, så hon kan bara ha på sig sin blåa poncho. I-landsproblem antar jag.

Nu lever vi verkligen på övertid för bussen hämtar oss obarmhärtigt vid klockan se imorgon.

Även; när jag beskrev mitt linne som korallrött förstod inte Lydia vad jag menade, men när jag sade dassrosa så fattade hon direkt. Är det tid att tvätta då tror ni?
Svar; NEJ! Det klarar sig ett par veckor till. Minst.

#Attlevasomenbackpackeräringendanspårosor