Kan. Inte. Andas.

Resfeber. Overload.

Mayday.

 

Maaaydayyy.

 

 

Herremingud vad jag är nervös, jag har aldrig varit med om liknande.

Det yttrar sig i fäljande symptom;

1. Magknip

2. Illamående

3. Glömska (Värre än vanligt. Och så mycket värre än så kan det inte bli om det inte ska klassas som en demenssjukdom)

4. Oförmåga att slutföra vardagliga sysslor.

5. Oförmåga att uttrycka andra känslor än nervöst hummande.

6. Hjärtfel (Hoppar över slag. Allvarliga saker det där.)

 

 

Jag är alltså en magnifikt speciell person att umgås med idag.

 

Det känns fantastiskt jobbigt och vansinnigt bedrövande att jag och Lydia inte flyger med samma plan imorgon.

Då kunde vi ju lipat tillsammans.

 

Nu kommer jag istället att gå vilse på Landvetter alldeles ensam, missa planet i Bangkok och åka till Shanghai, bli av med min ryggsäck eftersom den åkte till Brisbane samt bli rånad av en gubbe som ser snäll ut men som egentligen bara vill komma åt mina surt förvärvade slantar.

 

This is how I die.

 

 

Hör av mig när jag kommer fram.

Om jag kommer fram.

Det var trevligt att känna er alla.

 

Gulp.