Halleluja, Prisa Gud, här kommer inlägg igen. Äntligen internet!

Sitter i Byron Bay med magen full av halloumiost, och stirrar tomt på regnet mot fönsterrutan. Vi har haft lite mer tur med sol dock, nu är det omväxlande skyfall med framskymtande sol.
Igår brände vi oss till och med!

Vi bor för första gången på ett YHA-hostel ( en hostelkedja ), och finner oss omringade av svenskar. 90% inneboende svenskar just nu säger statistiken, och man får sannerligen vara försiktig med vad man säger...

Senast imorse råkade vi illa ut. Eller vi kanske råkade illa ut. Låt mig berätta:

Vi vaknar inatt av att en av våra rumskamrater (namn, ursprung och övrig info okänd), en kille, smäller upp dörren, stället sig vid sin säng, uppenbarligen riktigt arg, och ropar " F**k, f**k, motherf**ker f**king f**k!!!"

Vi registrerar det båda två, yrvaket, men somnar om.
När vi vaknade imorse var vi båda osäkra på om det hänt, men fick det bekräftat då båda märkt det. Vi sitter i min säng och diskuterar vad som kan ha hänt och varför han var så arg. Den ena killen var borta och den andra var kvar. Vi dämpar oss dock då vi inte vet om han är svensk (chansen är, som sagt, 90%).

Fem minuter senare går han upp, böjer sig över sin väska och yttrar "Då ska vi se", varpå jag och Lydia dör av skam.
Fem minuter efter det, samtalar han och den andra killen på tyska.
Resten av samtalen sker på amerikanska.

Vi fattar ingenting.

Ska vi ha dåligt samvete?
Eller inte?

VARFÖR TALAR NI TRE SPRÅK O NI ONDA, VAD SKA VI TRO VAD SKA VI GÖRA???

Så.

Out of my system.