Ännu en hajk ligger bakom våra ömmande fötter, denna gång med destination Lighthouse Byron Bay.

Det började bra.
Lydias knä svullnade upp.
Men vädret var okej med undantag från en allt mer tilltagande blåst.
Efter en promenad på ca 3 km når vi fram till fyren i halv storm, och så snart vi passerar tröskeln bryter helvetet löst.
Iskallt regn piskar (piskar, bokstavligen-det gjorde ont att träffas) och ännu kallare vindar viner.

Vi söker skydd en stund men inser snart att det är lönlöst då moder natur inte visar några tecken på att mildra sin attack. Därför börjar vi gå, och efter ca 80 sekunder är shortsen helt genomblöta.

Det är då de uppenbarar sig; Australiensarna.

Ett par stannar bilen och erbjuder oss skjuts. Vi står i motvind, med regnet drypande, och hör inte ett smack av vad de säger då oväsendet är öronbedövande. Men till slut sitter vi i deras bil, och får skjuts ända till hosteldörren.

Tacka vet jag snälla människor!