Fortsätter min beskrivning av alla underbara djur här, och nu har turen kommit till makakerna, eller yaki som man säger på indonesiska.

Tasikoki har 59 makaker, utspridda i olika burar. Vi har en stor grupp med 18 apor, där alfahannen heter Beckham, varför vi behändigt nog kallar gruppen The Beckham Group. Gruppen har ett par ungar som är så gudomligt söta att man lätt kunnat stirra i timmar, och de gnyr alltid när man kommer med mat.

The Beckham Group har fördelen att vara många, så de har alltid sällskap. De andra aporna sitter själva eller två och två, varför de oftast kan bli väldigt stressade och ganska aggressiva när man kommer. Burarna är inte stora och inte så värst fina, men man måste förstå att standarden inte kan vara som i Sverige, och djuren har det hundra gånger bättre än vad de haft de hos en privatperson.

Givetvis får man sina favoriter, och det finns apor som jag kommer tycka att det är jobbigt att lämna.

•Bumi
En pytteliten apa som inte fick ordentligt med mat innan hon kom hit. Hon är så ruskigt smal, och vi smyger alltid till henne extra mat när vi kan. Bumi är världens snällaste och skulle aldrig drömma om att visa tänderna mot oss. Den enda hon hatar är...

•Epilady
...Epilady. Epilady är Bumis grannen och raka motsats. Hon är tjock som ett litet berg, och kaxig som bara den. Hon och Bumi skriker alltid på varandra för att den ena får mat först. De är som två sura grannar. Bumi skall vara glad att det är galler emellan dem, för om Epilady fått tag på henne så hade hon varit apkross. Epilady kan antagligen bara sitta på henne och kväva henne eller något lika hemskt. Men hon är så tjock och söt att jag gillar henne ändå.

• Johan
Den enarmade yakin. Johan har bara hälften så många armar som alla andra apor, men kompenserar det genom att vara dubbelt så arg. Han attackerar alltid stängslet när man kommer så man nästan gör i byxorna av chock; han är högljudd. Men han är rätt cool. När jag skulle rengöra hans vattenskål häromdagen fann jag mig mitt i en dragkamp om borsten, som jag lyckligtvis vann (till skillnad från kampen om glaskoppen med Iz..).

•Stare
Också vääldigt ilsken. Fast Stare är rolig på så sätt att han alltid gömmer sig så att man inte ser honom; nedre delen av hans bur är täckt. När man minst anar det hoppar han upp på gallret och skrämmer livet ur en. Och han välter alltid, alltid ner all browse från sin lilla hylla. Men Stare är en väldigt fin apa, och jag brukar beundra honom på håll.

•Hanoman
Min absoluta favorit, tätt följd av Bumi. Hanoman är en long tailed macaque, och dessutom albino. Han är därför nästan blind, och sättet han plirar på en med sina röda ögon är underbart. Han har ögonen i gallret. För att han ska förstå att han fått en enrichment måste man långsamt lägga den precis så att han ser den. Han blir helt galen när man kommer, men till skillnad från de andra så skriker han inte. Det enda han gör är att vagga argt från sida till sida. Blir alltid full i skratt när jag ser honom, för han ser så ofarlig ut som en levande varelse kan göra. Det senaste dagarna har han börjat smacka med läpparna åt mig (ett tecken på gillande ungefär), vilket har gjort mig överlycklig såklart. Åh gulleapa. Hanoman kommer jag sakna så mycket. Vi brukar skämta om att ifall man gav Hanoman

•Mr Figs
Den argaste av de alla. Mr Figs är en väldigt stilig apa med fjärrvärmefrisyr. Han är alltid vrålförbannad. När man skall ta bort alla gamla grenar så tar han sats från ena sidan buren och rusar mot en med blottade tänder och försöker dra tillbaka grenarna. Sen tar han sats igen, och så håller han på. Man får därför tajma in grenborttagandet när han är längst bort i buren och laddar om. Den dagen han fattar den taktiken vet jag inte hur vi skall få bort hans gamla browse...

•Bobo
En liten kille som sitter i samma bur som sin mamma. När man kommer blir han skogstokig av lycka och hoppar glädjevarv runt buren, genom alla däck innan han ivrigt sträcker ut armen mot en. Oftast försöker han fånga de små paketen man kastar till honom innan de slagit i matskålen, och han är rätt skillad får jag erkänna...

Lyckligtvis är jag på Primates-rutinen de tre resterande dagarna, så jag får spendera så mycket tid som möjligt med de små sötnötterna!