Det är en händelserik månad jag har prickat att komma hit under; de har släppt ut djur, flyttat djur till nya inhägnader och just idag har vi fått tre nya makaker.

Tre apor har konfiskerats av lokalbefolkning runt om Bitong (närmsta byn), och idag kom alltså Jackie, Rudy och en apa utan namn in. BBC håller på och filmar en dokumentär om makakerna på Norra Sulawesi så det har knallat omkring ett filmteam på området idag. De har vart i vägen och gnällt på att vissa karantänburar ser otrevliga ut. Well gues what, karantän ÄR ett otrevligt ställe.

När djuren kommer hit går de igenom en snabb hälsokontroll och sedan måste de sitta i karantän i ett par veckor. Detta beror på att de dels måste stressa av sig (det är hemskt stressande för dem att bli tagna från ägarna) och dels för att de kan bära på smittsamma sjukdomar som kan spridas till de andra primaterna. Efter ett par veckor görs ännu en hälsokontroll och sedan får de flytta in i nya inhägnader.

Som jag sade är det stressande för aporna att tas från sina ägare, men de får det mycket bättre här. De flesta människorna som har vilda makaker vet inte hur man hanterar dem, och man kan inte klandra dem; om jag fångade en grävling och inte hade internet eller koll på hur man tar hand om grävlingen så hade det inte gått bra heller.

Som exempel hade Rudy varit fastbunden i ett träd utan löv i gassande sol utan mycket vatten=inte så bra. När de kommer hit är de ofta i dåligt skick och uttorkning är dessvärre väldigt vanligt. Jackie har suttit i ett träd med löv, men ovanför en motorväg och alltså andats in avgaser hela dagarna=inte så bra.

Hur som helst så är det väldigt skönt att veta att dessa tre apor nu kommer att bli väl behandlade även om de närmsta veckorna troligen inte blir så roliga för dem. Imorgon och de närmsta dagarna får vi antagligen in en kasuar och en del andra fåglar.

Som volontär får jag inte handskas med de nya djuren förrän de är ute ur karantänen, vilket jag hoppas händer innan jag åker härifrån!

De är väldigt roligt att arbeta med makakerna. De flesta är jätteaggressiva och skakar gallret och visar tänderna och skriker åt dig när du matar dem eller närmar dig. Men efter ett tag så lär de sig att du inte är ond, och då ersätts skrikandet mot ett smackande läppljud, som i deras värld är ett välkomnande. Detta har nu börjar hända mig och jag är superglad. Vissa apor är sjukt arga och kommer alltid att vara det; som vår vita albino-makak Hanoman som blir skogstokig så fort man närmar sig.