Mitt hjärta bosatte sig i halsgropen idag under trettio fruktansvärda minuter.

Vi hade fångat stora gräshoppor till Is och Bento (orangutangerna)i en liten glaskopp, och jag skulle gå bort och dela ut denna delikatess, då jag av misstag kommer ett par centimeter för nära buren. Is, den yngre och busigare av dem, lyckades slingra in sitt finger i glaskoppen och ryckte den till sig. Han fick inte in den i buren men pressade den hårt mot gallret.

Fuck.

En busig orangutang med ett glas av GLAS. Det här kan bara sluta illa.

Det låter inte som ett problem men de är vansinnigt starka, och all min styrka kunde inte bända loss koppen från hans pekfinger. Dessutom ville han verkligen ha koppen, och när jag försökte sno denna skatt ifrån honom så började han spotta på mig.

Den lilla jäkeln visste precis att han gjorde något otillåtet också, och han satt bara där och flinade med en väldigt obehaglig glimt i ögonen.

Ingen djurskötare fanns i närheten så jag beslöt mig för att gå därifrån och ge honom tio minuter. Han ville bara ha koppen för att jag inte ville att han skulle ha den, och planen var att han skulle släppa den när det inte var underhållande längre. Risken var att han skulle försöka dra in den i buren och krossa glaset under tiden...

När jag kom tillbaka hade mina farhågor besannats; koppen låg krossad på golvet och Is hade två stora glasskärvor i händerna. Inget blod och inga skador, men en överjävlig apa som ville retas.

Så fort jag och Emelie kom nära, stoppade Is in glasbiten i munnen.
In in MUNNEN!

Helvete helvete helvete.

Vi försökte på alla sätt och vis att få honom att ge oss glaset. Vi hade med oss mat men han var inte intresserad, och han retades som in i satingen. Han höll ut glasbiten genom gallret och liksom lekte med de med fingertopparna, men så fort vi höll ut händerna för att ta emot så åkte de in i buren igen. Han drog glasbitarna upp och ner längs gallret och man kunde se hur han tänkte "HAH, ni kan inte taaa dem, ni kan inte taaa dem!!".

Medan jag sprang och hämtade Yan, djurskötaren, försökte Emelie få honom att lägga glaset i en lucka de har i buren, mot att hon kastade upp mat på taket. Han lade in glasbiten, hon kastade upp maten; då snappar han åt sig glaset OCH maten fort som fanken och kilar tillbaka till sitt hörn. Jävla Is.

Undertiden kommer jag tillbaka med Yan med gråten i halsen. Bento och Is älskar Yan, och han har så god hand med dem.

Han släppte in de i samma bur och lyckades lura till sig glaset på mindre än två minuter. När han vänder sig om och ser mig med tårar i ögonen så brister han ut i asgarv.

Inte kul.

Jag var helt säker på att jag skulle döda Is med de där jävla glasbitarna, och tio minuter senare sprängde världens spänningshuvudvärk lös.

Tack gode gud, nej, tack gode YAN för att allt gick väl!