Eftersom Tasikoki har en Hands Off- Policy (rör aldrig djuren) så har de skaffat två djur som det är tänkt att vi kan mysa med.

Det gick ju fantastiskt bra (*röst drypande av sarkasm*)

DjävulsDamri och BråkBimo är sååå mysiga.

DjävulsDamri har jag skrivit om innan, men en kort presentation kan inte skada. Han är bedårande söt, en stor, kraftig katt som är röd och vit. När Damri har tråkigt roar han sig med att attackera folks fötter och använda dessa som klovässare.
Trots DjävulsDamris enorma ego och kaxighet gentemot människor så är han det fegaste kräket till katt jag någonsin träffat. Runt omkring huset smyger det runt vildkatter. De är jättesmå, spinkiga och skygga utan dess like.
Dessa katter är det mest fruktansvärda som någonsin satt sin tass på denna jord, tycker Damri.
Han vågar inte gå ute själv på kvällen.
Nej, helt seriöst så vågar han bara gå ute om han går efter någon av oss volontärer när vi går fram och tillbaka från internet, och som tack för livräddarrollen får man sig en klo eller sju i lättast tillgängliga kroppsdel. Igår hittade jag honom utanför på trappan, kikandes runt hörnet. Inne i köket satt en vildkatt och åt upp Damris mat.

Mysdjur-Not-So-Much nummer 2 är BråkBimo. Bimo är en jättefin, brun, lurvig hund som har de snällaste ögonen i världen. Det är antingen en bugg i hans natur, eller ett genidrag så att han kan äta människor till middag.

Han strövar omkring här på centret och ser snäll ut, men så fort man närmar sig blir ögonen svarta och han drar sig undan. Försöker man klappa honom har man två huggtandsformade märken i armen om man har riktig otur.

Så det gjorde ni ju bra Tasikoki.

Det gjorde ni fantastiskt bra.