Min kropp har börjat värka som den hos en misshandlad tjur, och jag prisar min lediga dag imorgon mycket högt.

För att fira har jag tagit mig till Bunaken, en ö utanför Manado, efter en båtresa som jag var övertygad om skulle sluta i dödsfall. Båten var minimal och vågorna dubbelt så stora; you do the math. Ledtråd; det knakade i fogarna när båten flög genom luften mellan vågtopparna.
Men jag klagar inte! Fick se fenorna på delfiner och en hoppande svärdfisk på resan hit så jag är mycket nöjd.

Imorgon väntar dykning om vädret tillåter vilket jag ser mycket fram emot. Klockan är nu tjugo i nio och jag håller på att trilla av muren jag sitter på, vilket hade varit väldigt olyckligt eftersom att jag har klippor några meter nedanför mig.

Vänta..
Jag hör något..
Vad är d...
Aha.
Det är den gigantiska dubbelsängen i mitt singelrum som skriker mitt namn.

På återhörande.