En dag på Bunaken var verkligen inte tillräckligt!

Följde med hotellet ut och dök idag, och herre min gud vilka dyksiter. Under första dyket, då jag dök med ägaren Sven, såg jag tre hajar, tre sköldpaddor, en rocka, nudibranchs, fyra scorpionfish, en napoleonfish och så mycket mer. Mindre trevligt var att jag höll på att sätta fingret rätt i gapet på en scorpionfish (som är väldigt giftig), men lyckades hindra mig själv en millisekund innan impact. deras kamouflage är välgjord må jag säga. Sven och jag pushade oss till vad vi trodde var gränsen, och var nere i 1 timma och 21 minuter.

Dyket efter visade sig dock bli ännu längre, då jag och ledaren Victor var nere i 91 minuter. Dyket i sig var ett av de bästa, men en annalkande migrän gjorde det lite svårt för mig att njuta fullt ut av det. Trots detta såg vi minisjöhästar, flatworms och en sköldpadda lika stor Victor.

Indoneser är av naturen väldigt skvallriga, och när vi kom upp till hotellet hade ryktet om våra långa dyk spridit sig och vi var genast lokalkändisar. Himla märkligt vad fort saker och ting sprids här. Ännu märkligare att en bagatell som lungkapacitet kan ingiva status.

Måste säga att jag verkligen upptäckt tjusningen med att resa själv! Det är så lätt att träffa folk.

Lite för lätt ibland.
Som igår på båten när jag pratade med en indones, och han efter fem minuter leder in samtalet på giftermål för att en minut senare sjunga indonesiska serenader till mig.

Då hade lite svensk instängdhet hos folket varit otroligt välkommet faktiskt.

Men jag ska inte klaga!
Det är ju kul att veta att jag har alternativ, om saker och ting inte faller sig som jag vill i livet.

Eller?