Vilken dag.

I korta drag:

Julia och Linn är på väg till Malibu Beach, humöret är på topp och solen skiner. Plötsligt känns en mystisk lukt. Bränt? 
Oj vad dimmigt det är, tänker Julia, innan både hon och Linn inser att det ryker för fullt från motorhuven.  Temperaturmätaren går i taket och motorn kokar.
 Woops. Fruktande för sitt liv får de starta motorn och snigelköra in på en parkeringsplats, där en observant och mycket vänlig P-vakt uppmärksammat problemet och låter blondinerna parkera gratis. Får låta motorn kyla ner sig och promenera för att köpa olja och fylla på vatten i kylarsystemet. Efter några nervsammanbrott, ett oräkneligt antal telefonsamtal till Sverige samt ca 1.5 timmars väntan startar bilen. Tacka vet jag våra motorkunskaper! 
Lyckliga och mycket nöjda med sig själva fortsätter sällskapet mot Malibu.

När de sedan är tillbaka i Santa Monica ska de svänga vänster i en korsning för att.....
men vad hände nu? Bilen står obehagligt still. Bilen är död. Igen. Helt och hållet. Den går inte att starta alls.
Och där står två förvirrade svenskar, mitt i en ytterst trafikerad korsning i Santa Monica, där folk tutar och hatar dem allt de kan.

Toppen!

De får i panik be några fotgängare hjälpa dem att putta bilen över två filer mot rött ljus för att felparkera framför urlastningszonen vid ett hotell. Med internet på mobilen letar de fram en israelisk bärgare vid namn Avu som med sin lastbil Gröna Faran svischar fram på Los Angeles gator. 
Just idag blir det inte så mycket svisch dock, och de strandsatta tjejerna får vänta i en dryg timma innan räddningen anländer.

Bilen bärgas till en verkstad (en resa som Avu gör väldigt spännande genom att backa i rusningstrafik och sånär som på en hårsmån köra över fotgängare) där vänliga tekniker väntar.
Avu skjutsar dem snällt nog tillbaka till Santa Monica.
Och där är de då, en bra bit hemifrån, utan bil och utan en aning om det lokala trafiknätet.
Tröstshoppar lite på Converse (hehe) och ska sedan ta sig tillbaka till Hollywood.
Med buss.

Efter idiotiska konversationer med vana bussåkare sitter vi på rätt buss och är hemma i säkerheten, en bil fattigare. När vi får tillbaka den?
Ingen som vet.

Vart vi ska imorgon?
Universal Studios, en bra bit härifrån.

Toppen!


Julia ska radera några av alla de bilder hon har på kameran för att kunna ta lite fler bilder imorgon, då minnet börjar bli översvämmat. Kopplar in den till datorn för att radera alla där. Datorn hakar upp sig, och totalt dränerar kameran på allt batteri och vägrar samtidigt läsa in fotona. 
Julia måste alltså radera ca 700 bilder för hand.
Bara det att batteriet är slut, klockan är tolv på natten, och hon måste radera dem innan de åker (buss) imorgon bitti.
Varför?
Om hon laddar batteriet och sedan raderar sjuhundra bilder för hand, finns det inte så mycket batteri kvar.

Och Julia är dödstrött.
Men hon måste nu ladda batteriet, radera alla bilder för hand, och sedan gå och lägga sig.

Gud vilken härlig natt Julia har framför sig!

TO BE CONTINUED...