Godkväll!!

Dagens inlägg skrivs från Los Angeles, som Mexico vackert fått ge plats åt.
Man kan minst sagt säga att jag drabbats av kulturkrock.

Mysiga lilla Tulum, med små Taquerias och mexikanska tjocka farbröder byts mot flashiga byggnader och ferraris. Jag gillar det icke! Men det är väldigt kul att vara här, och framförallt att träffa Linn igen!

Sista veckan på Pez Maya riktigt flög förbi, och jag kan lätt utnämna den till bästa veckan i mitt liv. Utan konkurrens. Måndagen bar med sig första Helldivet, vilket vi alla faktiskt misslyckades med. Jag gjorde endast små misstag, men de ville ändå se dyket igen.
Dyket gick till så här:

Martin och Esther, våra instruktörer, bytte helt personlighet och gick in i rollen som McGyver och Polly. De hade dykt tidigare, men endast i engelska sjöar med torrdräkt. De kunde ingenting om utrustningen, satte på sig sakerna fel, simmade under båtarna, hoppade i vattnet utan tillåtelse, kastade simfötter och allting. Efter en svettig session på vår kit-up-area (där man sätter på sig all utrustning) fick vi ner Gyve och Polly till båtarna. McGyver kastar sig under båten på en meters djup och gav mig nästan en hjärtattack.
Vi åkte ut till en ganska grund dyksite, där de två dök ner innan oss. Efter några minuter simulerade vi att de var försvunna dykare. Vi delade upp oss i två team och gick ner med kompass för att hitta dem.
När vi lokaliserat dem så hade de panik, och till slut spelade de medvetslösa. Vi fick ta upp de till ytan och bogsera de tillbaka till båten samtidigt som vi gav livräddning.
Andra helldivet gjorde jag det dock utan misstag, och kunde certifieras som Rescue diver! :)


Sista dagen på Pez Maya skulle visa sig bli en av de roligaste hittills. Vi var nere i lilla Punta Allen för att ha en försenad Dia de la Tierra (Earth Day) med barnen där. Vi hade Beach Clean, och olika workshops där barnen fick göra olika saker. De fick måla skyltar att sätta upp på stranden som uppmanar turister att inte skräpa ner, de fick göra väskor av godispapper och plånböcker av mjölkkartonger.
Jag sitter och filar på en prima plånbok, när Manuel som sitter brevid blir attackerad av ett barn med en blomstjälk. Ungen som attackerar ser hur jag skrattar till, och bestämmer sig för att låta den som skrattar bäst skratta sist.

Rätt som det var känner jag hur en blomstjälk sticks in i mitt öra. Jag skrattar och vänder mig om för att se hur ungen valt ut mig till offer. Glad i hågen utmanar jag honom på en fäktningsduell. Det var hur roligt som helst, och trots min icke existerande spanska så hade vi väldigt kul. Fler barn var med, och leken blev mer seriös. Det var Julia vs Fem Barn, som alla jagade mig på pigga ben för att fäktas. Jag sprang som en skållad råtta runt det lilla centret där vi var. Fler och fler barn var med, och mina volontärkompisar bara skrattade åt mig och skakade på huvudet. Helt plötsligt ser jag hur en kille letar upp en färgpensel. Med röd färg. Och vänder sig mot mig.

Istället för blomstjälkar får ungarna nu fatt i målarpenslar med röd förg, och nu sprang jag verkligen för glatta livet! Elva barn var med, och leken slutade med mig fasthållen av barn som alla målade på mig. Jag var helt täckt, men oj vad roligt det var!