Godmorgon! Efter att ha blivit misstagen for en svensk terrorist fick jag bevisa for tulltjanstemannen pa Landvetter att det bara var dykutrustning jag hade med mig, och inte en bomb. Sedan satte sig jag, min 21 kg tunga ryggsack och mitt 8 kg tunga handbagage pa planet till Amsterdam. Fran Amsterdam bar det av till Mexico City, en resa pa 12 timmar som jag helst inte vill uppleva igen, trots att jag maste. Som tur var var min bordskavaljer en rolig prick ifran Monterrey i Mexico, som pratade definitionen av knackig engelska. Han kunde rabbla pa i en minut utan att jag forstod ett ord, det var forst nar han blev tyst och tittade pa mig som jag insag att han fragat nagot. Korde "Yeeaaaah, hehehehe" hela tiden. Han maste trott att jag saknade hjarnceller. Efter annu en connetcing flight till Cancun var det bara resan till hotellet mitt i natten som aterstod. Blev raddad av taxichauffor Gabriel, som i svindlande hastighet tog mit till hotel Colorado i Playa del Carmen. Till en borjan havdade han att det skulle ta 50min-en timma, men om jag sager att vi var framme 30 minuter senare forstar ni hastigheten pa hans Flygande Taxibil.. Pa vagen till Playa d. Carmen visade sig polispatruller vara en lika vanlig syn som lyktstolpar ar i Sverige. De stod dar och viftade med lampor och satte upp hinder pa vagarna for att sanka hastigheten. Hur bra det funkade kan ju diskuteras, med tanke pa att Gabriel drog ivag i typ 200 knyck medan jag flinade i baksatet. Det jag mest undrar ar hur korrupt polisen var... Playa del Carmen sag nattetid ut som ett nedlagt tivoli, med hus lika slitna som lederna hos en pensionar med reumatism. Mina forhoppningar pa ett hyffsat hotel sjonk snabbt. Dom av min forvaning nar jag har lyckats pricka in det enda fargglada, frascha hotellet i hela staden! Han i receptionen skrattade at mig nar jag raglade in som en fyllegubbe (av trottheten naturligtvis) med alla mina vaskor. "You must be Julia" skrattade han, eftersom jag har overost de med information om min sena ankomst (kom fram ca 02:00:). Jag stupade i sang och sov som ett barn fram tills, hor och hapna...HALV SJU imorse -__- Sen tyckte trafiken och byggarbetarna att jag sovit lange nog, och jag fick pallra migupp. Tidsskillnaden mellan Mexico och Sverige ar sju timmar, sa medan klockan nu ar kvart over tio pa morgonen har, sa ar den kvart over fem hos er. Jag har ingen tackning pa mobilen vart jag an gar, och aven om jag hade haft det sa kan jag inte ge er ett telefonnummer att kontakta mig pa for det kommer jag inte ihag. Nu vantar lite utforskning av stan, kanske en svang till stranden. Far se om jag hinner uppdatera nagot mer idag, annars hors vi nasta gang jag har internet! Kan ta en vecka, kan ta ett par dagar, men forvanta er inte for mycket! Har tyvarr ingen bild att slanga in, eftersom internet har ar under forvantan... Massa Kramar Biggan