Godkvall!

Det har inlagget blir nog bade langt och trakigt, men det har varit en san vansinnigt bra dag sa jag maste prompt skriva ner allting i detalj sa att jag inte glommer.

Vaknade ratt tidigt imorse, forvanansvart nog av att jag fros. Trodde inte det var mojligt i den har hettan, sarskilt inte nar rummet ar utan AC. Hur som helst sa hade Tino som ager hostelet vi bor pa, ordnat en tourguide som skulle ta oss till Mountain Pine Ridge Reserve, dar vi skulle se ett par olika platser. Problemet lag i att killen inte dok upp, sa i sista stund fixade tino en annan. Och tur var det (for dar var hon, Joanna, lika vacker som for trettio ar sen. Forlat, kom ihag den dar lojliga reklamen for nagon forsakring bara. Anyway, moving on...)

Upp for trappan kommer ett riktigt original i form av Dreadlock Dave. Det var hans riktiga namn (forutom att jag lade till Dreadlock). Han hade dreads (forvanande?) ner till midjan, en guldtand och safariklader. Han var sa cool!
Han tog med oss pa en trip till reservatet. Vagen dit gick genom riktig djungel, med lianer och rankor och hej och hans moster. Vi akte aven igenom en liten by som heter San Antonio, en valdigt vacker by som tydligen forser stora delar av Belize med bland annat jordnotter och vattenmelon (intresseklubben antecknar). Efter en minst sagt skumpig biltur, var vi framme vid Rio on Pools. Det ar ett stalle dar floden delar upp sig over berget och bildar sma pooler, med "slides" emellan som man kan glida pa. Jaaaaattevackert var det, och vi simmade omkring och plaskade ett bra tag.

DreadlockDave hade ordnat lunch. Plockade upp en kycklingtortilla, rullad och klart, sa dom min forvaning nar jag biter ratt ner i ett ben. De hade snabbt och latt tagit en halv kyckling och rullat in den i ett brod- man maste alska det. Och det gjorde jag, for den kycklingen smakade gudomligt.

Andra stoppet for dagen var pa Big Rock waterfalls. Man stannade mitt i en liten skogsdunge, och sa fick man klattra (las: klamra sig fast for glatta livet) ner for ett litet stup. Vattenfallet i sig var inte jattestort, men det var sa himla haftigt for man kunde simma in under det, hoppa fran klippor och sa vidare. Hollie (som jag reser med) fick ett par riktigt coola bilder! Det var inte ett stalle dar man fick trana sin graciosa sida, for man ramlade och dunsade fran sten till sten. men galet vad roligt det var!!


Pa vag tillbaka plockade DreadlockDave upp en hitchhiker, en stenhog kille fran indonesien. Han var en rolig prick...kan inte tanka mig att en guidad tur i Sverige hade plockat upp nagot sadant, men det ar en del av hela charmen!

Dave skulle hamta nagot hos sin syster. Sa vi fick inte bara aka med dit, utan aven ga med IN i huset. Mitt i middagen. Dar sitter hela familjen och ater, och vips kommer tva svettiga turister med forvirrade miner inklampandes. Stackars satar. DreadlockDave hann aven visa oss foton pa hela sin familj, innan vi akte darifran.


Jag alskar Belize, eller vad jag sett av det, av olika anledningar. Befolkningen ar sa genuint artiga och trevliga. De ar liksom FOR trevliga, nar jag kom hit och vi blev foljda av en gubbe pa busstationen i samma sekund som vi klev av (han skulle visa oss hela stan och allt) sa blev jag jattemisstanksam. Men folk bara ar sa trevliga. De vill hjalpa en, och de gor allt for att man ska trivas och ha det bra. Igar till exempel, nar vi hade atit middag i stan, sa skulle vi ta en taxi tillbaka. Vart hostel ligger pa vagen till en stad som heter Benque, och hit ut gar en speciell sorts taxi. Vi haffade fel taxi, som skulle kosta dubbelt sa mycket som en Benque-taxi. Istallet for att bara vinka ivag oss, sa stannar taxichaufforen med oss, och vinkar in en annan taxi. Han gav bort oss som kund till en konkurrent, bara for att vara snall! HERREGUD JAG VET INTE VART JAG SKA TA VAGEN! Kanner mig som Jokern har ju, varsta elak.

Igar sa var vi inne i San Ignacio for att ga pa en festival. Festivalen visade sig vara ett barntivoli, vilket vi faktiskt inte kande for att ga pa, sa vi gick ner till stadskarnan for att ata. Tvars over gatan hittade jag ett hus som jag blev valdigt intresserad av. "Swedish Massage". Say whaaaat, tankte jag och var tvungen att ga in och kontrollera saken. Och tanten i kassan var faktiskt svensk!!!
\Hur liten ar varlden nar man akter till freaking Belize, till en liten stad i bergen, och traffar en tant fran Strangnas? Herre min gud. San Ignacio ar en valdigt charmig liten stad. Husen ar sa fargglada sa det kanns som om man promenerar omkring i en regnbage, och allt ar valdigt gammalt och gulligt. Kan tyvarr inte fa upp mina bilder fran kameran (vilket suger, for jag har massa bilder fran idag, liksom Hollie) sa jag far sno bilder fran google.


Vart hostel forresten, vet inte om jag skrev om det, ar helt otroligt. Det ligger en bit utanfor staden, pa en kulle. Man bor i sma cabins, en pytteliten stuga med tva sangar och en flakt. Jattecharmigt, och agaren Tino ar akta belize-trevlig. Det ar by the way det matt jag kommer att mata alla efter, sa vassa upp er trevlighet!
Till raga pa allt sa ligger hostelet 3 miles (5 km) fran gransen till Guatemala. FEM KILOMETER! Vet ni hur sugen jag ar pa ett ta en joggintur till gransen eller? Det ar ju sa nara!
Onskar att vi hade haft en enda dag till har, da hade vi kunnat gora en dagsutflykt till Tikal...

Men imorgon ska vi tillbaka till Mexico. Pa ett eller annat satt.
Vi vet inte rikrigt hur det ska ga till an, men det loser sig alltid. Pa vag hit sa akte vi med en ADO-buss, valdigt bra foretag. Men deras bussar gar bara klockan sex pa morgonen, och det ar aven den enda bussen som gar over gransen till Mexico hela vagen till Tulum. Sa vi far antagligen forst ta oss till B.City, sedan en buss till Chetumal pa Mexico-sidan, och darefter buss till Tulum. Blir en laang dag! Men det blir kul att freestyla sig hem.

Nu ska jag nog ta och sluta skriva den har bibeln. Forlat for en enormt inlagg, men jag hade mycket att beratta!



Big Rock Waterfalls