Sol, kilometer efter kilometer med sand vitare än potatismjöl och varmt vatten som om det kom direkt från kranen.

Vi har typ inget internet alls och jag kunde inte bry mig mindre om att försöka hitta det, så jag skriver när jag skriver; pole pole (slowly slowly), som de säger här stup i ett.

Well. 

Försöka duger.

Det tävlar vi om nu, jag och Rasmus.

På återhörande, jag har en motståndare att krossa.

Allting här har orimliga mängder olja i sig.

Vi äter Mandazis till frukost (=typ donuts), chapatti till frukost eller lunch (bröd stekt i olja), och praktiskt taget allt man tar i lämnar en tunn fetthinna efter sig. 

Skulle tippa på att vi maxar rekommenderat dagligt intag av frityrolja och säkert dubblar det flera gånger om.

Yuuuum.

Verkligen.

Lite statistik från dagens skoldag;

Antal...

• ...barn som gråtit; >10

• ...barn som inte grät för att få uppmärksamhet; 2

• ...blödande skrapsår; 2

• ...barn som lyssnade på mattelektionen; ca 4% (dvs 1 barn)

• ...bråk; ca 300

• ...rimliga bråk; 0

• ...barn som dragit mig i håret; alla barn (mitt eget fel, hade håret i fläta. Vi vet alla hur ofantligt spännande flätor är)

• ...barn som åt på sina tår under lektionen; 1

• ...försvunna barn på lunchen; 1

(Två gånger. Han satt skräddare helt blickstilla i ett tomt rum och sov)

Vi är helt körda i huvudet just nu.

Rasmus var körd nog att hålla upp en bit frukt och fråga "What do you call this, or well what is it?", varpå vårt afrikanska lunchsällskap stirrar frågande på honom och säger "Ehmm.. It's an orange?". Jag dog av skratt i.... Nej jag har inte slutat dö av skratt än.

En av låtarna går såhär;

Look at my motorcar

Look at my motorcar

It is very dirty

It is very dirty

Clean my motorcar 

Clean my motorcar

Shake your booty booty booty

Och shakear är precis vad de gör. 

Herregud vad de kan shakea. 

Deras höfter måste vara anatomiskt olika från våra för det går inte att shakea på det sättet annars! Måste få det på film, det är fantastiskt kul. 

Vi fasar extremt inför den dagen de tvingar oss att shakea, för de som gör det måste gå in i mitten av ringen när de andra klappar på...

Idag syns Kilomanjaro! Första gången vi ser berget härifrån trots att det ligger jättenära, det är alltid en massa moln i vägen.

Men tuktuken tog oss så småningom till en liten träddunge mitt i ingenstans med kristallklart ljummet vatten, så vi var mer än nöjda. Lagunen erbjöd dessutom högst naturligt, väldigt gratis fiskspa med fiskar som åt på ens fötter. För en kittlig person som jag var det traumatiskt men får högsta betyg i exotiskhet.

Det officiella språket i Tanzania är swahili, tillsammans med lite olika lokala språk och till viss del engelska, så vi försöker lära oss lite fraser på just swahili. Det har visat sig vara svårare än ihopskruvning av en ikeabyrå där bruksanvisningen är på esperanto och hälften av skruvarna saknas. 

Vi kan inte förstå varför det är så svårt för det är inga krångliga ord och inget konstigt med uttalet. Vi misstänker att det kan ha att göra med att det är ett väldigt "kantigt" språk med mycket stavelser, men antagligen är vi bara mer efterblivna än vi trodde.

Dagens mål var att lära oss "Vad heter du?" och "Jag heter";

-Jina laku nani? 

- Jina langu ni Julia

Inte så svårt.

Saker jag sagt istället för detta;

- Juni langooni?

- Jinanku namini?

- Jina makomani?

- Jina langos Julia

- Någonting med langos Julia

HUR SATANS SVÅRT SKA DET VARA??!?

De har även försökt lära oss godmorgon/goddag/godkväll men det är ännu mer omöjligt. Första två orden av tre är Habari Sa, men sen skulle det kunna vara precis vilken bokstavskombination som helst och jag hade köpt det.

Får helt enkelt försöka att inte skaffa mig en swahilitalande man. Synd dock att jag inte kan sno med mig ett av barnen hem...

Bygga tak var det ja. Right.

För killarnas del.

Jag blev ombedd att gå och laga mat med hushållets döttrar eftersom att det var kvinnornas jobb (ordagrant), trots att jag är lika duktig på att laga mat som en sten är. Jag fick lära mig att rensa grönsaker, riva tomat och tända en gasspis.... Stod ut med det till lunch ungefär och sen struntade jag i det och hjälpte till lite med taket ändå, inte så mycket jag hade velat men litegrann. 

Nej, jag skall inte klaga men som tjej i sverige vill jag påstå att jag är väldigt ovan vid att bli så öppet särbehandlad för att jag är tjej, eller att folk antar att jag inte kan saker bara för att jag är tjej, så det var en konstig och inte uppskattad upplevelse. Men taket är på g iallafall, vilket ju är det viktigaste :)

Dagens achievement; skitgubbemästare. Yeah. 

Dagens misslyckande; vara överdrivet jättesämst i ett annat kortspel...

Imorgon; hot springs i Arusha! 

Idag har lika många barn suttit på mina axlar/ben/armar/min rygg/nacke/vadsomhelst som det är signalfel mellan Göteborg-Lund en genomsnittlig tågresa. Vi besökte skolan där vi skall jobba idag, och jag längtar redan till imorgon när vi får gå dit igen.

Barnen är väldigt små, bara 3-4.5 år, och lär sig väldigt basic matte och engelska, men med tanke på hur små de är så är det väldigt duktiga tycker jag. De har energi som jag vet inte vad, och vi var helt dödströtta efter att ha lekt med dem i en timme. 

Skolan drivs av en kvinna från byn, som startat det på eget initiativ och som har klassrummet hemma. Hon är helt underbar på alla sätt och vis, och är verkligen så himla tacksamma för att det kommer dit volontärer. De håller på att bygga ett till klassrum, och i ett svagt ögonblick kan vi möjligtvis ha sagt att vi nog kan hjälpa till att bygga taket...

Tips inför detta tas tacksamt emot på vadtusanharvigettossinpå@hjalpossnu.se

Middagen idag var intressant. 

Först hörde jag coconutchips vilket gjorde mig himla förvirrad eftersom det beskrevs som kyckling. Sen insåg jag att det de sa var typ kuku nah chips, alltså kyckling och pommes frites, vilket var tusen gånger mer logiskt men mycket mindre tanzanianskt (note to self; googla hur man skriver detta ord) än vad jag trodde. Från det att vi satte oss tills dess att kycklingen lades på grillen förflöt 1h15minuter, vilket vi på helt fullaste allvar misstänker berodde på att de slaktade hönan bakom huset. För en gångs skull talar jag helt utan sarkasm. Bevis saknas men vi har misstankar. Gott var det iallafall! Dessutom äter man typ gratis om man äter på lokala ställen dit invånarna själva går. Lunch idag med dricka och frukt till efterrätt kostade ca 10kr per person. Mitt studenthjärta gråter av lycka.

"Våra" getter. Den till vänster är den mest gravida varelsen jag sett i hela mitt liv, den är dubbelt så bred som den är lång vilket tyvärr inte syns på bilden.

In till höger bor vi!

Klassisk "låtsas-ta-kort-på-maten-men-tar-egentligen-kort-på-något-annat"-bilden. I detta fall Tavlorna med stort T. 

Efter alldeles för många timmar utan sömn landade vi igår på Kilomanjaros flygplats. Vi möttes av vår värd, Joseph, och åkte med honom ut till staden Moshi där vi skall bo. Huset vi bor i ligger i utkanten av staden, har ett tjugotal getter på innergården, och är som en afrikansk villa är mest. 

Vi gick på en rundvandring i stan, där jag och rasmus hittade det som kommer att ruinera oss; tavlor. Så. Fina. Tavlor. Funderar på att skapa ett fundraisingkonto där donationer till min tavelimport är varmt välkomna. 

Vi provade på ugali, en typ av majsgröt som de äter till allt här och som faktiskt var riktigt gott! 

Vi väntar nu på att Joseph skall hämta oss, för vi har ingen aning om vad som står på schemat idag... Och han skulle varit här för en timma sen. 

Välkommen till Afrika.

Kort taget från vår burbalkong. Vi känner oss som djur på zoo, alla barn som går förbi pekar och skriker Manzungo, som betyder vit människa. 

Idag bär det av till Tanzania! Ikväll är det jag som blickar ut över en rödfläckad skymningshimmel med giraffhalsar och akaciaträd som silhuetter. 

Inte.

Det är inte jag som gör det ikväll.

För resan tar halva livet och vi är framme imorgon. (Ååååååhh *marianergravsdjup suck*).

Men IMORGON.

För er nya läsare, antar att utgör majoriteten av sveriges befolkning, så skall jag som den ödmjuka och o så vänliga själ jag är ge er ett par förhållningsregler (du kanske också behöver friska upp minnet mamma);

1) 90% av det jag skriver bör läsas med en drypande sarkasm. 

2) Resterande 10% är nog inte viktigt.

3) Uppdateringsfrekvens; minst 1 inlägg per år. Jag LOVAR. 

4) Hoppas på interwebz i Tanzania. Det här var ju kul ju. 

På återhörande! (Obs överhängande risk för lögn i det avseendet)

Efter att ha svurit åt den uppenbarligen blinda Statoilkille som sade att flyttbilen vi hyrt tog 70 flyttlådor när vi med nöd och näppe fick in 15 stycken och en cykel, så bar det till sist av mot Lund. Dagen har gått åt till att släpa flyttlådor och lära känna mitt nya hem.

 

Än så länge kan jag bara säga (peppar peppar): älskar't!